Spelningen

Var till Debaser Medis och såg Hidden Cameras ikväll. Det var mycket bra, helt klart värt dyra 120 kr. Jag gillar band som har kul när de spelar; på ett plan är väl det trots allt skälet till att man startade ett band från första början, och att man fortsätter att spela ihop? Så borde det i varje fall vara. Man ser väldigt snabbt om ett band har roligt när de spelar, och ofta är det dessutom vad som gör en spelning bra. Det handlar inte uteslutande om att vara tighta och att ha världens bästa låtar (även om det kanske hjälper en smula). Det spelar liksom ingen roll hur duktig man är och hur lite fel man spelar om man ser ut som en grinig skurtrasa när man gör det.

När jag stod framför scenen kom jag att tänka på när jag senast var på Debaser Medis - eller Mondo som stället hette då, för evigheter sedan, innan Debaser-maffian tyckte det var ett genidrag att dra igång något dötrist satans klubbfranchise. Den gången såg jag Camera Obscura, som var precis allt som Hidden Cameras inte var, eller snarare tvärtom kanske. Allt jag minns från den spelningen var hur deras surkart till sångerska stod med ryggen vänd mot publiken c:a 90% av tiden. Visst, Camera Obscura är ett gäng ytterst kompetenta musiker, men inte verkar de ha kul när de spelar. Och då spelar det som sagt ingen roll hur väl man faktiskt spelar, det blir inte roligare att se för det.

Ergo: ha roligt när du spelar/jobbar/sysslar med vad som helst. Så blir det bättre. Eller åtminstone roligare!