Regnet

Nej, för guds skull! Nu får det vara nog med gnäll. Ta sig i kragen och rycka upp sig, det är vad som gäller. Men ibland är det bara så att plyschbyxorna och t-shirten har blivit på tok för bekväma och man sitter fast för djupt nere i raggsockorna. När det är så tappar jag dessutom tidsuppfattningen, glömmer vilken dag det är och minns inte heller vad jag gjorde igår eller i förrgår.

Att bara gå utanför dörren blir ett helt projekt, trots att jag egentligen vill. Ända sedan i måndags har jag velat gå en promenad, men inte känt att jag orkat på egen hand. Men idag så gjorde jag det i alla fall. När jag väl samlat energin hade solen gått i moln och jag såg hur några stilla regndroppar landade här och var på asfalten utanför mitt fönster. Men det är knappast som att jag kommer att klaga över det, för jag gillar regn, för det mesta.

Mest gillar jag nog lukten av regn, eller snarare lukterna av regn, för nog finns det mer än en enda regnlukt? Det finns vårregn och det finns sommarregn och det finns höstregn. Det finns dagregn och det finns kvällsregn och det finns nattregn och det finns morgonregn. Det finns spöregn och det finns duggregn. Doften av regn klockan 05:02 en lördagmorgon i mitten av juni är inte densamma som doften av regn en sen eftermiddag någon av de första dagarna i oktober, men jag gillar dem båda.

Att lukta på och reflektera över regn är lika mycket en konstform som att dofta på ett vin och göra en pretentiös och kryptisk beskrivning av dess arom och smak. Båda varianter är med nödvändighet subjektiva konstruktioner som pyr av minnen, idéer och känslor. Precis nu lutade jag mig ut från mitt fönster, drog några djupa andetag och kände doften av den våta asfalten. Min fascination för regn hänger nog samman med hur fukten förstärker lukter och hur mitt luktsinne tycks framkalla minnen starkare och mer visuella än något annat. Ingenting ger mig så starka minnesbilder som en lukt. Men det händer så sällan. Det händer betydligt oftare att jag minns via syn eller hörsel. Men minnena kan aldrig bli lika starka som luktminnena. Man skulle ju vilja att någon forskartyp förklarade detta, faktiskt. För det är rätt konstigt.

Så, jag gick alltså en promenad i regnet tidigare. Jag kan inte säga att det var helt skönt. Det var kallt och blåsigt och jag frös. Men lite regn i håret gjorde hela skillnaden, tror jag. Imorgon skall jag vakna tidigt, och jag skall absolut inte ta på de förrädiska plyschbyxorna. Jag går ut, helst i regnet!