Sömnen

Natten, sömn och drömmar är ett nästan outtömligt ämne för mig. Att jag oftast sitter och skriver på nätterna är förmodligen talande. Det här med att sova har alltid varit lite problematiskt, ända sedan jag var liten. Det finns en osynlig kraft som motar bort mig från min säng och att lägga mig är ett test i viljestyrka. Jag är som ett barn som inte vill sova för att jag leker och har så roligt, oavsett vad jag gör, eller om jag ens gör någonting. Jag vill bara inte sluta skriva, sluta rita, sluta lyssna på den där låten, sluta stirra in i väggen. Jag vill fortsätta göra vad som helst så jag slipper sova.

När jag väl lagt mig, eftersom jag trots allt inser att jag måste göra det förr eller senare, så finns det ingenting som garanterar att jag faktiskt kommer att sova. Alla de stackare som någon gång har haft äran att sova bredvid mig vet att jag kan vrida och vända på mig i timmar innan jag till slut försvinner bort i ett freudianskt drömlandskap. Även efter att jag lagt mig och släckt alla lampor pågår en febril aktivitet i mitt huvud. Det finns helt enkelt för mycket att tänka på och reflektera över. Och att blockera dessa impulser är inte det enklaste som finns att göra.

En taktik jag har för att sova är att - istället för att räkna får - rabbla så många av grundämnena jag kan komma på. Någon natt i förra veckan lyckades jag frammana åtminstone 45 stycken (aluminium, barium, bly, bor, cesium, curium, einsteinium, europium, fluor, fosfor, francium, guld, helium, jod, iridium, järn, kadmium, kalcium, kalium, kisel, kobolt, kol, koppar, kvicksilver, kväve, lithium, magnesium, mangan, molybden, natrium, neon, nickel, nobelium, plutonium, polonium, röntegnium, silver, svavel, syre, terbium, titan, uran, väte, ytterbium och zink) - ett ganska bra resultat för en samhällsvetare tycker jag. Kanske en oortodox taktik för övrigt, men den funkar hyfsat, i alla fall ibland.

Det finns tillfällen då jag nästan är rädd att sova, eftersom risken finns att jag ska förnimma något obehagligt i mina drömmar. Det händer ganska ofta att jag har ångestframkallande drömmar, som är omöjliga att komma ur. De senaste veckorna har jag exempelvis drömt om hur jorden gick under i en implosion, hur några av mina bekanta gjorde inbrott hos mig utan att jag fattade någonting (mycket obehagligare än man kan ana), samt höjdpunkten; hur ett ex (som av någon lustig anledning, som jag aldrig ifrågasatte i drömmen, var iklädd högklackade skor) var hemskt elak mot mig (också mycket värre än det låter).

Jag har för mig att jag har sett tv-program om både sömn och drömmar där kontentan har verkat vara den att man fortfarande, trots omfattande forskning, inte är riktigt säker vare sig på varför människor sover eller drömmer. Min privata forskning har i alla fall lett till ett par slutsatser: 1.) om jag inte sover på över ett dygn känner jag mig ganska konstig, och 2.) mina drömmar är en salig röra utan någon som helst känsla för dramaturgi eller narrativ.