21 April 2010

Drinken

Nu ska jag berätta om en fantastisk upptäckt jag gjorde i förra veckan. Kanske finns det de som häpnar nu, över min generositet. Kanske finns det de som tänker att det naturliga vore att hålla fantastiska upptäckter för sig själv. Men så är det inte för mig. Jag har ett sant socialistiskt hjärta och jag vill att alla ska få ta del av det fantastiska!

Egentligen började det hela för betydligt längre sen. Någon gång förra sommaren var jag på ett så kallat BBQ-party hos en kamrat som innehar något så ovanligt som en egen villa (hon har också råttor i koppel, en karl som ibland har rosa hår, och en naken sphynxkatt vid namn Vladimir, bland annat). Framåt kvällen, när solen sakta sjönk över taken i det pittoreska villakvarteret, började gästerna en efter en att droppa av. Till slut var det bara värdparet, en exhibitionistisk amerikansk jetpilot (på riktigt!) och jag själv kvar. Efter att ha spelat x antal partier boule (eller om det var krocket kanske) i mörkret föll det sig naturligt att flytta festen utom räckhåll för myggor och dagg. Med andra ord inomhus.

Sagt och gjort. Om jag minns korrekt spelades det Guitar Hero och dracks cocktails. Det var i detta ögonblick som urtypen till min fantastiska upptäckt gjorde entré i mitt liv för första gången. Värden hade varit i köket för att blanda en ny drink till mig, och där var den plötsligt: vad jag trodde var den bästa drinken någonsin. Och det trodde jag också tills förra veckan, när jag gjorde min egen upptäckt. Om jag fattade rätt när det begav sig så bestod drinken av vaniljglass, eventuellt mjölk, och rom. Huruvida det var mörk eller ljus rom har jag ingen aning om (det var ju knappast kvällens första drink).

Hursomhelst. När jag har blandat min sedvanliga fredagsdrink, har jag några gånger gjort just den här, när jag har tyckt att jag förtjänat lite extra lyx. Och det var percis vad jag skulle göra i fredags, för att bjuda mig själv och två vackra kvinnor på innan utgång. Och det var då det hände! När jag stod bland alla provrör, e-kolvar, pipetter, bunsenbrännare och flaskor med magic potions i mitt laboratorium för att tillreda till denna glassiga dröm så råkade en behållare med Minttu välta rakt ner blandningen. Poff! sa det och så sköt ett ljust turkost mushroom cloud i miniatyr upp ur tillbringaren.
















Ytterst försiktigt doppade jag lillfingerspetsen i blandningen, och förde handen mot munnen. Jag tvekade en sekund, men lät sedan tungspets möta fingerspets. Explosion! Nu förstod jag hur Alexander Fleming måste ha känt när han av misstag uppfann penicillinet 1928. 82 år har passerat, men känslan av överväldigande optimism torde vara den samma. Jag hade alltså blandat den perfekta drinken, av en slump. Ingredienserna är alltså vaniljglass, mjölk, mörk rom och Minttu, som en alkoholhaltig milkshake med andra ord. Proportionerna är väl inte så petiga, man tar helt enkelt mycket av det man gillar tänker jag (det är även en generellt bra princip för livet i övrigt).

Så, nu är denna exceptionella upptäckt tillgänglig för resten av världen. Må den bringa lika mycket nytta som penicillinet en gång gjorde. Men för guds (eller någon annans) skull, låt den inte gå samma bittra öde till mötes. Jag vill inte ett par generationer framåt se hur en resistens mot Finska Kyssen (vad jag och Christin preliminärt döpt mästerverket till) tilltar. Dessutom vill jag passa på att varna om att detta är en klassisk tjockisdrink. Så viss måtta är att rekommendera. Vassego!

No comments:

Post a Comment

Note: only a member of this blog may post a comment.