Dejten

Jag låg på min säng som en annan konvalescent ända tills klockan tre i eftermiddags, fullkomligt omotiverad att flytta min kropp en endaste tum. Som genom ett magiskt ingripande tog jag mig trots allt upp till slut och begav mig sedan inåt stan för ett möte med en fin partner in crime. Målet var att unna oss varsitt hallonrött läppstift - för det får man göra lagom till våren.

Det var en djungel där ute, bara så att ni vet. Jag gav upp ganska snabbt och bestämde att den nyans som träffande nog hette just "Raspberry" var hallonröd nog medan Christin testade kulör efter kulör på handen, utan framgång i beslutsfattandet. Inte förrän handens ovansida var helt insmetad i olika rosaröda toner kom hon fram till att "Raspberry" nog var den som också passade henne bäst i smaken ändå.

Som ni förstår var vi vid det här laget mycket utmattade, och efter vidare besök på Systembolag och femtioelva olika H&M-butiker i jakten på den perfekta klänningen var det inte konstigt att vi kollapsade inne på Pizza Hut, ett classy ställe för två classy ladies. Faktum är att vi var så utmattade att vi lyckades med konststycket att sitta där i fyra och en halv timme, till stängning klockan elva. Ganska många människor hann komma och gå under timmarna som passerade. Vi var som etnologer på fältstudie och av särskilt intresse för oss som akademiker var Iggy.

Iggy var ytterst lik en viss gammal rockräv, fast som Christin noterade, "en deppig variant". Vi kände ett väldigt medlidande med Iggy: han kom ensam och väntade likt Steve Buscemis Seymour i Ghost World på sin dejt som aldrig dök upp. Kanske tittade vi lite för många gånger åt hans håll. Det är sånt man brukar märka när blickar ständigt möts. Men det var ju svårt att låta bli. (Och han kunde ju inte heller låta bli att stirra på två extrasexiga tjejer som vi.) Som Enid Coleslaw och Rebecca beskådade vi hur Seymour-Iggy åt sin Mushroom Lovers pizza i ensamhet. Som kronan på verket beställde han också in efterrätt, någon form av marängsviss i glasskål på fot, att äta ensam, utan dejt. Sen bad han om notan och gick.

Seymour-Iggy kanske inte alls var en stood up date, han kanske bara väntade på sin heta tjej som strax skulle komma med ett tåg till centralen. Med det där är ju i slutändan en fråga om ontologi, resonerade de två etnologerna på fältet. Vad är verkligt och vad är inte verkligt? I konstruktivismens anda var allt det vi just sett helt sant.