Finaste The Mare släpper ny EP (på Leopard Up A Tree Records) och jag fick dansa i videon till I'm So Happy. Resultatet gjorde mig så glad (och ingen dansande kossa har varit lika snygg sedan Göran P dansade med Doris).
30 August 2010
29 August 2010
Gisslan
Nu ska jag berätta om när kroppen annekterar intellektet, eller en smula annorlunda uttryckt: när ett gäng rebellhormoner tar hjärnan som gisslan.
Det är alltså såhär: det finns tillfällen då jag är på oförklarligt och helt obeskrivligt dåligt humör; då jag blir så irriterad att jag nästan självantänder eller så ledsen att jag närapå drunknar i ett hav av tårar. Det är tillfällen då allt känns hopplöst; fastän jag vet att jag inte är sämst eller vad det nu kan vara, så går känslorna inte att skaka bort. Jag bara är sämst, så är det.
Men så har väl de flesta känt ibland? Jodå. Men här kommer den frustrerande delen av historien: varje gång (ja, precis exakt varje gång) jag känner såhär så visar det sig alltid att det egentligen inte var "jag", utan den där Patty Mae Smith (som gärna förkortar sitt namn PMS) som höll i spakarna. Detta gäller utan undantag, och det får mig att känna mig snuvad på min egen vilja, min hjärna, mitt intellekt. Jag blir så innerligt förbannad när jag inser att det inte var den verkliga jag utan någon annan som tyckte att livet var värdelöst att leva, som blev rasande på hela det politiska etablissemanget, som höll på att explodera för att jackan gled av galgen två gånger när jag försökte hänga upp den eller för att det bara inte gick att skruva på locket på tandkrämstuben. Det känns som att inte ens ilskan eller deppigheten kan man få ha ifred för den satans livmodern. Då blir jag arg!
Jag fattar om detta framstår som lite vagt, men det är så enormt frustrerande att uppleva att man reagerar kraftigt på något för att sedan inse att det inte var för att man egentligen var så himla ledsen eller arg, utan bara för att kroppen annekterat intellektet, för att fysiken köpt upp psyket. Det känns som att den där Patty Mae Smith berövar mig mina egna känslor, tar ifrån mig värdigheten i att vara en egen tänkande person. Och det värsta är att jag inte är medveten om det i stridens hetta. Jag tror att det är jag. Men så var det någon annan. Det är först ett par dagar senare som jag fattar. Ilskan då, när tårarna sedan länge torkat, är omätbar. Glädjen över att kunna känna känslor förtas helt av insikten att det inte var jag som kände några känslor, det var bara Patty Mae som jävlades.
En annan lite roligare PMS-effekt jag har är att jag delvis tappar koordinationsförmågan. Det är ganska roligt för andra att se mig dundra in i dörrkarmar och liknande. Sen så får jag en supersnok till näsa också; jag blir hyperluktkänslig och det är ju spännande med ett vässat sinne.
Det är alltså såhär: det finns tillfällen då jag är på oförklarligt och helt obeskrivligt dåligt humör; då jag blir så irriterad att jag nästan självantänder eller så ledsen att jag närapå drunknar i ett hav av tårar. Det är tillfällen då allt känns hopplöst; fastän jag vet att jag inte är sämst eller vad det nu kan vara, så går känslorna inte att skaka bort. Jag bara är sämst, så är det.
Men så har väl de flesta känt ibland? Jodå. Men här kommer den frustrerande delen av historien: varje gång (ja, precis exakt varje gång) jag känner såhär så visar det sig alltid att det egentligen inte var "jag", utan den där Patty Mae Smith (som gärna förkortar sitt namn PMS) som höll i spakarna. Detta gäller utan undantag, och det får mig att känna mig snuvad på min egen vilja, min hjärna, mitt intellekt. Jag blir så innerligt förbannad när jag inser att det inte var den verkliga jag utan någon annan som tyckte att livet var värdelöst att leva, som blev rasande på hela det politiska etablissemanget, som höll på att explodera för att jackan gled av galgen två gånger när jag försökte hänga upp den eller för att det bara inte gick att skruva på locket på tandkrämstuben. Det känns som att inte ens ilskan eller deppigheten kan man få ha ifred för den satans livmodern. Då blir jag arg!
Jag fattar om detta framstår som lite vagt, men det är så enormt frustrerande att uppleva att man reagerar kraftigt på något för att sedan inse att det inte var för att man egentligen var så himla ledsen eller arg, utan bara för att kroppen annekterat intellektet, för att fysiken köpt upp psyket. Det känns som att den där Patty Mae Smith berövar mig mina egna känslor, tar ifrån mig värdigheten i att vara en egen tänkande person. Och det värsta är att jag inte är medveten om det i stridens hetta. Jag tror att det är jag. Men så var det någon annan. Det är först ett par dagar senare som jag fattar. Ilskan då, när tårarna sedan länge torkat, är omätbar. Glädjen över att kunna känna känslor förtas helt av insikten att det inte var jag som kände några känslor, det var bara Patty Mae som jävlades.
En annan lite roligare PMS-effekt jag har är att jag delvis tappar koordinationsförmågan. Det är ganska roligt för andra att se mig dundra in i dörrkarmar och liknande. Sen så får jag en supersnok till näsa också; jag blir hyperluktkänslig och det är ju spännande med ett vässat sinne.
11 August 2010
Glömskan
Det finns dagar som bara kan få försvinna, som man helst hade sluppit. Dagar som ingen ändå kommer att minnas, men som man likförbannat var tvungen att genomlida. Jag är ganska nöjd att ligga i min säng och veta att denna menlösa onsdag snart är till ända, när jag svalt en Imovane och släckt lampan. Undrar om dagen, den 11 augusti 2010, är ledsen, för att ingen kommer att minnas den. Undrar om den gråter när den ligger i högen av andra bortglömda dagar. Jag vet inte.
9 August 2010
Dokumentationen
Om man ämnar skriva är det en dålig idé att ha mycket roligt för sig. Inte för att jag bara kan skriva när jag sitter ensam hemma och bölar eller så, utan helt enkelt för att jag är för upptagen av saker för att skriva om dem.
Jag minns jularna när jag var liten. Min morfar kilade runt med kameran i högsta hugg och fotograferade allt och ingenting, och jag minns att jag tänkte att det vore underligt att ha en massa bilder på något, en upplevelse, som man egentligen inte upplevt eftersom man var upptagen med att dokumentera den. Jag tänkte alltså att min morfar var så upptagen av dokumentationen att han faktiskt inte var en del av julen, vilket gjorde dokumentation i sig meningslös på något vis. Det blir helt enkelt konstigt att sitta ner och titta i ett fotoalbum för att minnas något man inte kan minnas, eftersom man egentligen inte var delaktig. Precis så tänker jag fortfarande.
Så nu testar jag att uppleva ett tag. Livet är fint.
Jag minns jularna när jag var liten. Min morfar kilade runt med kameran i högsta hugg och fotograferade allt och ingenting, och jag minns att jag tänkte att det vore underligt att ha en massa bilder på något, en upplevelse, som man egentligen inte upplevt eftersom man var upptagen med att dokumentera den. Jag tänkte alltså att min morfar var så upptagen av dokumentationen att han faktiskt inte var en del av julen, vilket gjorde dokumentation i sig meningslös på något vis. Det blir helt enkelt konstigt att sitta ner och titta i ett fotoalbum för att minnas något man inte kan minnas, eftersom man egentligen inte var delaktig. Precis så tänker jag fortfarande.
Så nu testar jag att uppleva ett tag. Livet är fint.
27 July 2010
Vykortet
Ett litet klamydiavykort från en semestrande bloggarinna:
Den senaste tidens nästan maniska vilja att fly, eskapismen och den molande värken har för tillfället lagt sig. Som oljebältet i mexikanska golfen lagt sig som ett lock över över stormvågorna är den liksom inkaplsad. Tåg och järnvägar tycks ha en lugnande effekt och trots världens mest långdragna förkylning (inne på tolfte dagen nu) är allt fint. Från en öppen balkongdörr kikar jag ut över en av Docklands gamla bassänger som är full av husbåtar och annat som flyter. Canary Wharf-skraporna agerar kuliss. Efter en helg på kollo för övervintrade vuxna barn är jag åter i den höga luftfuktighetens Mecka, London. Här blåser jag bort allt det dåliga från en maskros:
À bientôt!
Den senaste tidens nästan maniska vilja att fly, eskapismen och den molande värken har för tillfället lagt sig. Som oljebältet i mexikanska golfen lagt sig som ett lock över över stormvågorna är den liksom inkaplsad. Tåg och järnvägar tycks ha en lugnande effekt och trots världens mest långdragna förkylning (inne på tolfte dagen nu) är allt fint. Från en öppen balkongdörr kikar jag ut över en av Docklands gamla bassänger som är full av husbåtar och annat som flyter. Canary Wharf-skraporna agerar kuliss. Efter en helg på kollo för övervintrade vuxna barn är jag åter i den höga luftfuktighetens Mecka, London. Här blåser jag bort allt det dåliga från en maskros:
À bientôt!
13 July 2010
Klibbet
Detta är rent löjligt. Trettiotre (33) grader celcius, inomhus. Kvavt och klibbigt. Jag lägger mig i ett iskallt bad (det känns inte ens särskilt kallt fastän det är så kallt det går att få det) i en kvart för att bli en smula sval innan jag lägger mig. Efter att jag klivit upp tar det inte ens tio minuter förrän min hud åter är klädd i en klibbig hinna av svett. Jag. Står. Inte. Ut. Och jag har dåligt samvete för kattens skull. Hon lär inte vara överförtjust i värmen heller.
När jag klagade på att vintern var för jävlig, så var det inte detta jag önskade. Jag har druckit fyra liter vatten idag. Jag orkar inte mer.
Avslutningsvis: när man sitter naken framför en bordsfläkt och svettas, då vet man att man är sexig.
När jag klagade på att vintern var för jävlig, så var det inte detta jag önskade. Jag har druckit fyra liter vatten idag. Jag orkar inte mer.
Avslutningsvis: när man sitter naken framför en bordsfläkt och svettas, då vet man att man är sexig.
11 July 2010
Dörrmattan
"Att ha sex innan man är gift är att missbruka en gåva man fått av Gud. Det är som att ta en fin tavla man fått och använda den som dörrmatta."
Skunk är död. Länge leve Skunk. Eller nä? Skunk är återuppstånden! Efter mycket om och men tycks detta community, mina tonårs webbaserade lekplats, ha räddats ur rännstenen. Hursomhelst. Jag saxar ur min Skunkdagbok (det man gjorde i Skunkdagboken var fan det samma som man gör på en blogg, förutom att man inte kallade det blogg på den tiden, men det hör inte hit) och hittar detta trevliga inlägg från närmare fem och ett halvt år sedan:
2005-03-29 02:45:52
Elin är i Norrbotten. Det är tråkigt. Fast det är roligt när hon ringer. Idag har hon läst högt för mig ur "Hemmets praktiska handbok - band 5: Man och hustru och kärlekslivets problem i vår moderna tid" från 1954. Det var spännande och det stod om otukt, "överlastning av starka drycker" och den polygame mannen. Sjukt många bra tips på typ allt, t.ex följande ur kapitlet "onaniproblemet":
"Förr i tiden var det vanligt med skräckpropaganda just på detta område. Det är absolut säkert, att man skadar mer än man hjälper om man för de unga predikar om fruktansvärda följder av fysisk och psykisk art av onani. Istället bör man försöka hjälpa dem över ovanan genom att ordentligt framhålla för dem att könsorganen ha en annan funktion och att man måste spara dem för deras rätta bruk. [...] Men allra viktigast är att man försöker få dem att glömma den nya lustkällan och få dem att syssla med saker och ting som dra deras tankar från könsorganen. Det finns så mycket man kan sysselsätta ungdomar med. Man kan intressera dem för vissa hobbies såsom modellplansbygge, frimärkssamling etc., vilka kunna tjänstgöra som förträffliga avledare. Dock bör man alltid se till, att en lagom portion av utomhusverksamhet, såsom trädgårdsodling, botanisering, utomhussport och idrott av olika slag, ingå i fritidssysselsättningen. Allt som förmår fånga hela intresset, men framförallt det som ställer vissa krav på kroppskrafterna, är ägnat att sublimera de drifter som annars kunna ta sig olämpliga uttryck, bland annat i onanisering."
Okej. Var börjar man? Onanisering? Modellplansbygge? Sublimering? Botanisering? Jag vet inte. Synd och skam kan vara de fulaste ord jag vet. Jag nöjer mig med att konstatera det. Jag orkar inte orera kring hela den religiöst uppbyggda moralapparaten som hjälper människor förtrycka sig själva. Det får räcka att skratta åt texten ovan. För den är ju ändå rolig. Och 56 år gammal. Så jag fnissar bara.
Den där dörrmattan då? Jo, för några dagar sedan fick Snäckan en tidning av ett Jehovas vittne. Tidningen som förut brukade heta Vakttornet heter numera Vakna och där kan man ta del av följande information och fakta:
Forskare har märkt att många som har sex innan äktenskapet drabbas av obehagliga överraskningar i form av:
1. Skuld. Många unga som haft sex säger att de ångrade sig efteråt,
2. Misstänksamhet. Vilka andra har han eller hon haft sex med?
3. Svek. När de har haft sex ökar risken för att killen ska göra slut och skaffa ny tjej,
4. Besvikelse. Innerst inne vill tjejer ha killar som BESKYDDAR och inte
UTNYTTJAR dem.
Detta är kvalitativ forskning, sanna mina ord! Men jag har i min egen forskning kommit till något annorlunda slutsatser på vissa punkter. Beträffande punkt 3 exempelvis, där vill jag bara meddela att risken för att jag ska göra slut och skaffa ny kille ökar om vi inte har sex. Detta är vetenskapligt belagt genom forskning.
Men när det gäller punkt 4 tror jag att jag talar för alla tjejer när jag sluter upp och håller med om resultaten. Ja, beskydda mig! Jag är liten och svag. Alla tjejer är små och svaga. Vi behöver tas om hand. Och män behöver få känna att de har ett litet djur att beskydda, så de inte förlorar sin manlighet. För det vore ju jobbigt att en dag stå där alldeles tasklös. Det skulle ju också vara jobbigt för oss tjejer om våra killar plötsligt stod där alledels kuklösa och utan manlighet när vi ville ligga med dem. Kopplingen inget sex-beskydd samt sex-utnyttjande är jag ännu inte helt på det klara med. Men det kommer väl. Mer kvalitativ forskning:
Många killar säger dessutom att de inte skulle vilja gifta sig med en tjej som de har haft sex med. Varför det? Eftersom de vill ha en tjej med högre moral!
Word! Och så den maffiga slutklämmen, med tillhörande illustration:
Att ha sex innan man är gift är att missbruka en gåva man fått av Gud. Det är som att ta en fin tavla man fått och använda den som dörrmatta.
Japp. Kom ihåg det nu. Skulle du använda en fin tavla som dörrmatta? Nej, precis!
PS. Jag är gärna din dörrmatta. DS.
Skunk är död. Länge leve Skunk. Eller nä? Skunk är återuppstånden! Efter mycket om och men tycks detta community, mina tonårs webbaserade lekplats, ha räddats ur rännstenen. Hursomhelst. Jag saxar ur min Skunkdagbok (det man gjorde i Skunkdagboken var fan det samma som man gör på en blogg, förutom att man inte kallade det blogg på den tiden, men det hör inte hit) och hittar detta trevliga inlägg från närmare fem och ett halvt år sedan:
2005-03-29 02:45:52
Elin är i Norrbotten. Det är tråkigt. Fast det är roligt när hon ringer. Idag har hon läst högt för mig ur "Hemmets praktiska handbok - band 5: Man och hustru och kärlekslivets problem i vår moderna tid" från 1954. Det var spännande och det stod om otukt, "överlastning av starka drycker" och den polygame mannen. Sjukt många bra tips på typ allt, t.ex följande ur kapitlet "onaniproblemet":
"Förr i tiden var det vanligt med skräckpropaganda just på detta område. Det är absolut säkert, att man skadar mer än man hjälper om man för de unga predikar om fruktansvärda följder av fysisk och psykisk art av onani. Istället bör man försöka hjälpa dem över ovanan genom att ordentligt framhålla för dem att könsorganen ha en annan funktion och att man måste spara dem för deras rätta bruk. [...] Men allra viktigast är att man försöker få dem att glömma den nya lustkällan och få dem att syssla med saker och ting som dra deras tankar från könsorganen. Det finns så mycket man kan sysselsätta ungdomar med. Man kan intressera dem för vissa hobbies såsom modellplansbygge, frimärkssamling etc., vilka kunna tjänstgöra som förträffliga avledare. Dock bör man alltid se till, att en lagom portion av utomhusverksamhet, såsom trädgårdsodling, botanisering, utomhussport och idrott av olika slag, ingå i fritidssysselsättningen. Allt som förmår fånga hela intresset, men framförallt det som ställer vissa krav på kroppskrafterna, är ägnat att sublimera de drifter som annars kunna ta sig olämpliga uttryck, bland annat i onanisering."
Okej. Var börjar man? Onanisering? Modellplansbygge? Sublimering? Botanisering? Jag vet inte. Synd och skam kan vara de fulaste ord jag vet. Jag nöjer mig med att konstatera det. Jag orkar inte orera kring hela den religiöst uppbyggda moralapparaten som hjälper människor förtrycka sig själva. Det får räcka att skratta åt texten ovan. För den är ju ändå rolig. Och 56 år gammal. Så jag fnissar bara.
Den där dörrmattan då? Jo, för några dagar sedan fick Snäckan en tidning av ett Jehovas vittne. Tidningen som förut brukade heta Vakttornet heter numera Vakna och där kan man ta del av följande information och fakta:
Forskare har märkt att många som har sex innan äktenskapet drabbas av obehagliga överraskningar i form av:
1. Skuld. Många unga som haft sex säger att de ångrade sig efteråt,
2. Misstänksamhet. Vilka andra har han eller hon haft sex med?
3. Svek. När de har haft sex ökar risken för att killen ska göra slut och skaffa ny tjej,
4. Besvikelse. Innerst inne vill tjejer ha killar som BESKYDDAR och inte
UTNYTTJAR dem.
Detta är kvalitativ forskning, sanna mina ord! Men jag har i min egen forskning kommit till något annorlunda slutsatser på vissa punkter. Beträffande punkt 3 exempelvis, där vill jag bara meddela att risken för att jag ska göra slut och skaffa ny kille ökar om vi inte har sex. Detta är vetenskapligt belagt genom forskning.
Men när det gäller punkt 4 tror jag att jag talar för alla tjejer när jag sluter upp och håller med om resultaten. Ja, beskydda mig! Jag är liten och svag. Alla tjejer är små och svaga. Vi behöver tas om hand. Och män behöver få känna att de har ett litet djur att beskydda, så de inte förlorar sin manlighet. För det vore ju jobbigt att en dag stå där alldeles tasklös. Det skulle ju också vara jobbigt för oss tjejer om våra killar plötsligt stod där alledels kuklösa och utan manlighet när vi ville ligga med dem. Kopplingen inget sex-beskydd samt sex-utnyttjande är jag ännu inte helt på det klara med. Men det kommer väl. Mer kvalitativ forskning:
Många killar säger dessutom att de inte skulle vilja gifta sig med en tjej som de har haft sex med. Varför det? Eftersom de vill ha en tjej med högre moral!
Word! Och så den maffiga slutklämmen, med tillhörande illustration:
Att ha sex innan man är gift är att missbruka en gåva man fått av Gud. Det är som att ta en fin tavla man fått och använda den som dörrmatta.
Japp. Kom ihåg det nu. Skulle du använda en fin tavla som dörrmatta? Nej, precis!
PS. Jag är gärna din dörrmatta. DS.
Subscribe to:
Posts (Atom)
