Värken

Satans kropp! Hålla på och märkas sådär... Bli varm och snurrig och göra ont. Det är inte okej. Kära kropp, jag skulle gilla om du obemärkt bara kunde liksom hänga på, inte kräva så himla mycket uppmärksamhet hela tiden. Det är bara me, me, me med dig, jämt och ständigt.

Det känns som att mina ben har amputerats, utan bedövning. Men konstigt nog, när jag tittar så sitter de kvar. Spännande.

Av någon anledning kom jag att tänka på karlslokar igen. Jag tänkte att om jag ska ha en kille igen så ska jag ha en kille med anti-inflammatoriska egenskaper. Annars kan det vara. Det sämsta jag vet är typ svullen och mensvärksömmande kropp och kan killen inte ens fixa det så är han fan inget att ha. Då tar jag väl en jävla Ipren istället. Eller sågar av ett ben eller två.

Kärleken!

Sommaren! Kärlekens årstid! Nu jävlar är det bäst att man passar på. Nu jävlar är det bäst att man är lycklig! Annars har man onekligen misslyckats någonstans. Särskilt som denna sommar i vår vackra huvudstad är den officiella sommaren of LOVE.

Nu gäller det, nu måste man fixa det. Alla bisarra mardrömmar om ex och gamla ligg måste bort, nu är det framtiden som gäller. Och har man tur doftar framtiden sommarregn och har blomsterkrans i håret. På en filt i parken kommer framtiden att mata dig med vindruvor. Om du spelar dina kort rätt, vill säga.

Blir du lite orolig nu? Tänker du att du inte har vad som krävs? Har du ingen koll? Misströsta icke! Jag har några goda tips. Till att börja med några lämpliga ömhetsbetygelser att viska i din älskades öra: "när jag ser dig naken tänker jag på mumintrollet", "din arm känns som mozzarella", "dina lår har samma textur som keso" (allt där man beskriver sin partner i termer av mat funkar bra, och för de lite mer vågade kan jag också tipsa om klassikern "knulla mig till köttfärs"). Tips nummer två: släpp alla hämningar. Är man desperat så får det gärna synas. Ett tredje och sista tips: om du jobbar och din arbetsplats har sommarfest så kan du alltid passa på att styra upp något då. Stämningen måndagen efteråt kommer att vara oslagbar!

Kan du det här utantill får du en fantastisk kärlekssommar! Grattis!

Förtrollningen

Någonting mycket mystiskt hände i fredags kväll. Det hela började med att en råtta rusade över Christins fötter när vi stod på den risiga bakgården vid Pluto, dit vi just anlänt för att se Tiger Tape och Cats on Fire. Utöver att Christin beskrev detta som det förmodligen bästa som hänt henne en fredagkväll sedan hon var på fest och fick hålla i en salamander, så reflekterade vi inte mycket mer över detta, förrän efteråt när bitarna börjat falla på plats och helheten klarna.

Senare under kvällen, efter spelningarna, letade vi upp ett lämpligt buskage för att göra vår grej, så att säga. I mörkret, på en stol alldeles i närheten av nämnda buskage, hittade vi en marinblå kostym, med byxor, väst och kavaj. Det var väl ungefär här som vi började ana ugglor i mossen som man säger. När jag sedan slet upp ett gigantiskt hål i mina strumpbyxor i samband med att vi gjorde vår grej stod det i princip klart för oss vad som varit i görningen denna drömlika kväll.

Vi utgår ifrån teorin att det var Christins drömman som bar den marinblå kostymen, när han utan förvarning överrumplades av en trollkarl som förvandlade honom till en råtta. Han blev då tvungen att leta reda på sin kvinna, för bara hon kunde göra honom till människa igen. "Han hittade mig, jag hittade honom, men vi fick tyvärr inte varann" som Christin konstaterade dagen efter. Beträffande det enorma hålet i mina strumpbyxor, så slet trollkarlen upp det när han flydde in i en annan dimension, till vilken ingången av en ren slump lokaliserats till mitt vänstra knä.

Fastän allt det här självfallet framstår som solklart för de flesta upplever jag att det fortfarande finns vissa frågetecken att räta ut. Varför fick de inte varandra? Hur vanligt är det att ha portaler till andra dimensioner på kroppen? Varför passade inte trollkarlen på att sno kostymen, som trots allt var rätt fräsch? Varför ville ingen annan ha kostymen när jag och Christin försökte pracka på dem den? Kan salamandern Christin träffat tidigare varit en annan förtrollad drömman? Bevismaterialet är visserligen överväldigande, men jag fattar ändå inte riktigt hur allt hänger ihop.

Men det var spännande, och det är ju vad som räknas. Man skulle kunna sammanfatta det som att det var lite som Askungen, Harry Potter, LOTR och Narnia på en och samma gång. Det känns som att jag sett ljuset och blivit frälst, och jag överväger nu att börja hänga i Science Fiction-bokhandeln på heltid.

PS. Jag vet inte om det eventuellt är av relevans att vinet var ovanligt billigt den aktuella kvällen och att jag igår upptäckte att jag gjorde av med alla pengar jag hade i helgen. Men på något vis misstänker jag att det kan finnas en koppling mellan detta och ovanstående historia...

Blandsaften

En om dagen, det är så de ska tas. Vänner alltså. Igår kväll satt jag hos en särskild kamrat med en kaffekopp i handen när han serverade följande visdomsord: "Det är faktiskt inte så konstigt att man hamnar med de där krångliga typerna, för man vill ju inte ha nån jäkla blandsaft!" Så sant, min käre vän. Det är faktiskt inte alls konstigt att man faller för de svåra kvinnorna och männen om man har idéer om livet som sträcker sig utanför Toffelland. Däremot är det konstigt att jag inte reflekterat över det på det viset förr.

Men blandsaften alltså, den är mitt livs ångest. Det gråa, det trista, det menlösa. Då är det trots allt värt all smärta och frustration som de där knepiga karlarna garanterat innebär, bara för att få en droppe av det där speciella och intressanta.

Visst, man kan dricka blandsaft varje dag. Men jag törstar hellre ihjäl i jakten på den fina whiskyn.