Värken

Satans kropp! Hålla på och märkas sådär... Bli varm och snurrig och göra ont. Det är inte okej. Kära kropp, jag skulle gilla om du obemärkt bara kunde liksom hänga på, inte kräva så himla mycket uppmärksamhet hela tiden. Det är bara me, me, me med dig, jämt och ständigt.

Det känns som att mina ben har amputerats, utan bedövning. Men konstigt nog, när jag tittar så sitter de kvar. Spännande.

Av någon anledning kom jag att tänka på karlslokar igen. Jag tänkte att om jag ska ha en kille igen så ska jag ha en kille med anti-inflammatoriska egenskaper. Annars kan det vara. Det sämsta jag vet är typ svullen och mensvärksömmande kropp och kan killen inte ens fixa det så är han fan inget att ha. Då tar jag väl en jävla Ipren istället. Eller sågar av ett ben eller två.