Posten

Jag älskar att öppna lägenhetsdörren och mötas av ett mindre postberg. På riktigt. Åtminstone så länge det är bra post.

Idag var en sån dag. Det låg post där, bara bra post (inga klamydiabrev med andra ord). Min blick föll först på den där avin som meddelade mig att min tysta månad äntligen är över. Nu ska jag äntligen ta med mig Tiger Tape, Burning Hearts och Elenette ut på promenad med min nya iPod. Bra brev #2: ett litet paket poststämplat i Miami Beach med fanzine och skivor från Roque. Och sen, som det lilla körsbäret på toppen av grädden på moset låg där underst ett brev, storlek A4, iklätt ett mörkblått plastomslag. I glädjen över avi och Miami Beach-paket noterade jag inte riktigt det där brevet, tänkte väl att det var någon av alla dessa halvtrista tidskrifter jag får. Men. Sen insåg jag att det var just det som alla tycks ha snackat om de senaste veckorna: Inkomstdeklarationen! Det visar sig att jag ska få tillbaka 6397 kr (exkl. ränta). Åh. Tack, Skattekontoret Sundsvall, vad fint ni har räknat. Jag är nöjd och glad. Vad ska jag unna mig?

Jag har nyss varit till min lokala postmånglare och hämtat iPoden (om någon vågar tjyva den från mig får denne någon stå ut med att den har "Semlans piePod" ingraverat på baksidan) som nu måste fyllas. Svårt när man börjar från noll. Jag vill nog trots allt ha mer än Tiger Tape, Burning Hearts och Elenette.