Känslan

Den där konstiga känslan. Den där känslan jag inte kan sätta ord på men som omärkligt smyger sig på så snart jag är sysslolös. Skrev klart en hemtenta för lite över en timme sen. "Swell!" tänkte jag och unnade mig en (liiiten) rom och cola som belöning. Sen kom den, plötsligt: KÄNSLAN. Så snart jag inte har något konkret att hålla på med, något uppstyrt eller organiserat, så kommer den. Meningen dras bort under mina toffelklädda fötter. Det är ett slags tomhet, en längtan efter något annat, en panikartad frustration. Fram och tillbaka, fram och tillbaka genom lägenheten. Ryamattan förvandlas till mental kvicksand och jag trampar och trampar men kommer ingenvart. Jag sjunker bara djupare och djupare ner i känslan och fylls mer och mer av panik, tills jag inser att jag flyter. I en mascarageggig ocean av tårar.