Brevet

Okej, bäst att jag tar det här med en gång. Klamydiabrevet alltså. "Vadå Klamydiabrev?" frågar folk så fort jag säger ordet. Fast jag fattar inte att folk frågar. Jag tycker att det är så självklart. Alla vet väl vad ett klamydiabrev är. Det är det där brevet som vårdcentralen skickar ut när man - kanske - har smittats av klamydia eller någon annan spännande sexuellt överförbar sjukdom som man är skyldig att meddela om man har och eventuellt kan ha smittat någon. Fast i och för sig, att det heter just klamydiabrev kanske inte är så självklart. Det var trots allt bara något jag hasplade ur mig en förfestkväll hos Einar för några veckor sedan (även om en snabb googling just nu visade att också andra före mig uppfunnit detta begrepp).

Hursomhelst tyckte jag att det var ett fantastiskt ord jag just sagt. Så jag föreslog att Döden skulle byta namn till just Klamydiabrevet. Jag är medveten om att detta blir ännu underligare nu, men Döden är alltså ett konceptband. Alltså inte "koncept" som i något pretentiöst temaband, utan "koncept" som i "vi snackar om det, men det är mest det". Döden är alltså mest ett samtalsämne. Vi kommer aldrig till skott, och det är nog inte meningen heller, eftersom vi knappt kan spela några instrument. Den andra Döden-medlemmen var dock mycket tveksam och menade att det vore kommersiellt självmord. "Alltså, jag vet inte. Det skulle onekligen slå an tonen för vår musikaliska verksamhet. Du känner inte att det skulle kunna vara begränsande framöver?" sa hon. Jag hävdade motsatsen och menade att namnbytet rent av skulle kunna göra oss folkliga (om vi bara kom till skott och faktiskt fick ihop en eller ett par låtar). "Igenkänningsfaktorn! Igenkänningsfaktorn!" vrålade jag, "Alla som har levt har väl fått ett klamydiabrev?" Men så stannade det väl där. Döden är ofrånkomligen alltid Döden. Trots att Karin igår sa att Klamydiabrevet kan vara det bästa bandnamnet någonsin.

Men jag blev så hetsig. Jag ville inte knöggla ihop Klamydiabrevet till en boll och kasta i papperskorgen. Får man ett klamydiabrev tar men det på allvar. Det gäller ju folkhälsan! Så när jag ändå tvingades välja ett bloggnamn så tänkte jag att det var lika bra att ta just Klamydiabrevet. Ett så vackert och användbart ord får inte gå till spillo och försvinna in i intigheten!

Klamydiabrevet! Det är talande. Det är som livet är mest, bitterljuvt och väldigt slumpartat. Man kan aldrig veta om det ligger ett klamydiabrev och väntar på hallmattan när man kommer hem eller om där istället ligger ett kuvert innehållandes ett handskrivet brev från den där finaste personen, och det är det som är så fint med livet. Det är tragikomik och svart humor. Det är med de glasögonen jag ser mig omkring i verkligheten. Och det är den verkligheten jag tänker att jag vill få fatt i.