Sommarlovet

De spelar krocket i parken.

Bara två personer, men fyra klot. Och så ligger där en trasig klubba. Så verkar det alltid vara med krocketspel; av nödvändighet har någon spelat räserkrocket och slagit av en klubba. Det bara är så det måste vara i den svenska sommaridyllen.

(För övrigt är krocket en sådan där typisk aktivitet som leder till gräl och sova-på-soffan-stämning. Över häcken mellan villaförortens trädgårdar hörs irriterade familjer gorma på varandra om huruvida man får göra si eller så eller hur stora avstånden mellan bågarna skall vara. Reglerna konstrueras och re-konstrueras under speletes gång och alla försöker göra dem så gynnsamma för sig själva som möjligt. Det är faktiskt väldigt tramsigt, men det är nog så det måste vara. Eller så kunde man införa tvång på något slags teorikunskaper innan spel får påbörjas. Mer krocket i skolan kanske. Det är så förbannat mycket basket och innebandy där, så lite krocket kunde man väl klämma in. För entusiaster: Svenska krocketförbundet!)

Molnen tar över.

Det regnar, en långsam droppe i minuten, och sakta, sakta förvandlas allt: träden, buskarna och gruset. Kanske människorna. Det finns regn som liksom tvättar bort världens synd. Men det här är inte ett sånt regn. Marken ser ut som om någon dammtorkat med en inte riktigt tillräckligt fuktig trasa. Det blev inte helt bra, men nog blev det lite bättre.

En dag till.