En panda glömmer aldrig

Jag nämnde min gamla Vänner-bok för någon vecka sedan (här) när jag citerade en vän som i framtiden ville bli "en skön kille som kan flyga", och efter det har jag bläddrat igenom den flera gånger, i jakt på en tid som flytt. Det är en sån bok som småtjejer brukar ha där alla kompisar kan skriva in fakta om sig själva och jag skaffade den på skämt inför Emmaboda 2003.

(Detta var också det Emmaboda-året då jag kräktes på en gran, och missade Comet Gain för att jag låg i mitt tält i efterdyningarna av denna barrträdsrelaterade incident. Och samma år som Rocky Dennis spelade i skogen bakom Florian-tältet. Och det var samma år som Justus trodde att han hade suttit på sin strandstol och sovit i över tolv timmar, när det i själva verket var en kvart: "Hur mycket är klockan Emelie?" "Kvart över åtta." "Va? Då har jag ju sovit i över tolv timmar!" Jag hade inte hjärta att säga att det handlade om snarare tjugo minuter och att det fortfarande var kväll.)

I alla fall, boken. Den var ljuslila och hade på framsidan en bild föreställande två ankor eller något sånt. Jag ritade en pandig bild i svartvitt (så klart) och klistrade över ankorna, och sen åkte jag.



Boken är ett ovärderligt tidsdokument (ehm...) som framtidens historiker kommer att slåss om att få sätta klorna i (nåja!). Livet verkade hursomhelst vara fint för Stockholms indiekids i början av 00-talet. Här har jag saxat några fina urval:

Mina intressen: "Zombiebar", "Skunk, alk, musik"

Mitt favorit-tv-program: "Sommartorpet", "Så ska det låta på YLE1"

Mitt bästa semesterminne: "när jag åkte hem från Emmaboda och träffade hela MUF-Bohuslän på McDonald's!", "när jag slog en synthartjej", "när jag var på Bennofestivalen och drack hemmagjort vin", "när jag såg en bajskorv i Grekland."

Om jag var känd skulle jag vilja vara: "Woody Allens barn", "full och go", "saxofonspelare eller Beyoncé", "dr Phil eller Stina Nordenstam."

Det bästa som hänt mig: "Twee, eller Soulseek", "är att sluta vara indie & börja vara brat", "är att bli en del av indiesverige!!!", "när jag slutade grundskolan och pissade på golfgreenen", "när jag insåg att twee=gud."

Mitt pinsammaste minne: "är att jag prenumererat på Pollux alt. hetat 'popoffer' på Skunk", "när jag gav pengar till en kvinna jag trodde var tiggare, men som inte var det", "när jag fuskade mig igenom alla matteprov och min lärare kallade mig 'messmörshjärna'."

Jag avskyr mest: "min hund, acne, BD, indiekids", "skolan, när folk tror att de har roligt utan öl, vuxna, folkpartister etc.", "hat, Ebba von Sydow."

Min stora dröm: "att alla vuxna äter för mycket filmjölk och drar någon annanstans, typ månen."

Mitt bästa minne: "när jag hittade 100:- på marken", "när jag var go", "när jag låg på ett golv i Svalöv. Och sen i en soffa", "igår på Baba Sonic."

Mitt liv om 10 år: "ljudtekniker, bor på Söder och har en söt flickvän + 1 vackert barn", "då sitter jag i öknen med ett sexpack 2,8 och skriver tantsnusk under pseudonymen 'Kay Callahan'", "öl i Vällingby centrum", "bor i Dalslånged med min man som är lastbilschaffis. Jag har inte uppnått nåt", "har/är sugar daddy."

Det har ju inte gått tio år än, men sju i alla fall. Och nu leker vi alla vuxenleken; som kemister, läkare, psykologer, ekonomer, serietecknare och musiker. Jag vet inte om Kay Callahan har publicerat något ännu eller om så många vackra barn har kommit till. Men det gör inget. Bara jag får sitta här och vara lite sentimental en söndagkväll så är jag helt nöjd.

Fina porträtt från boken också. Den som kan identifiera personerna vinner ett sexpack 2,8:or. Häpp häpp!