Söndagarna

Söndag: den mest ambivalenta av veckans alla dagar. Men vet aldrig vad man vaknar till på en söndag. På ena sidan lockar den goda söndagen och på den andra lurar söndagsångesten, och det verkar ofta som om det absolut inte finns något mellanting.

Just söndgasångesten går väl att förstå om det är så att man har ett tråkigt jobb att gå till på måndag morgon, men varför jag drabbas kan jag inte förklara. Jag gör ju mest ingenting. Men kanske är det precis därför ångetsen kommer; för att man inte har någonting konkret att syssla med måndag till fredag. Kanske är det också därför som jag så desperat ser till att hålla mig underhållen under helgen, för att väga upp veckans snigeltempo. De här värdelösa söndagarna gör jag just ingenting, försöker bara sova och undvika att vara medveten.

Men det är ju inte helt mörkt. För de goda söndagarna finns också. Det är de söndagarna som man vaknar i tid och sedan lyckas ta sig för någonting; när man känner att man åstadkommit någonting eller varit ute och gjort någonting eller träffat någon. Det är söndagarna när man går på promenad och äter glass, när man ser en film med sin bästa vän, när man syr den perfekta kjolen, när man går på afternoon tea, när man skriver en fin låt, när man fixar allt det där man skulle och känner sig nöjd med det, när man äter frukost hela dagen med gott sällskap.

Problemet är bara det att man aldrig vet på vilken sida av sängen söndagen kommer att vakna.