Masspsykosen

På sistone har jag blivit mer och mer upprörd över den svenska monarkin och det nära förestående kronprinsessbröllopet. Utöver det ordinarie årliga anslaget till Hovstaten, också kallat apanage (57,43 miljoner kr år 2009), samt anslag till Slottsstaten (54,7 miljoner kr år 2009) får Hovet ytterligare 10 miljoner kronor till bröllopet (DN, 090921). Dessutom får kronprinsessparet Haga slott från staten (vilket i sin tur leder till högre driftkostnader för hovet varpå anslaget till Slottsstaten kommer att ökas ytterligare). Är det verkligen det bästa statens resurser kan läggas på i kristider som dessa? Finns det inte andra behov som är viktigare? Varför skall jag betala för ett bröllop jag inte är bjuden till? Och VARFÖR slickar medierna så enormt mycket rojaliströv? Vilken är "magin" de talar om? Vad har detta bröllop med mig att göra? Varför satsar Stockholms stad pengar på vad de kallar Love Stockholm 2010?

När jag har talat om detta har jag lite smått blivit anklagad för att vara cynisk, eller kanske till och med avundsjuk.

Jag är alltså bara sur, bitter och cynisk för att jag inte har en kille som Daniel Westling som vill gifta sig med mig. Så måste det vara!

Eller så kanske jag har en poäng. Kanske är jag inte en cynisk bitterfitta, utan helt enkelt bara en modern människa som vill leva i ett modernt samhälle. Det är hög tid för en allvarlig diskussion om monarkin, vad den står för och hur den förhåller sig till ett modernt demokratiskt samhälle.

Det är just demokratiaspekten som är mest intressant, rent principiellt. Monarki är inte förenligt med demokratiska principer, inte ens när det som i Sveriges fall gäller en rent ceremoniell monarki; vi har inte valt vår statschef! Själva ordet monarki syftar på envälde (mono = ensam, arki = härska), vilket går på tvärs mot demokratins grundläggande förutsättning; folkstyre. Ergo: monarki och demokrati är av princip oförenliga.

Alldeles nyligen hamnade jag i en situation där den uppenbara paradoxen i det svenska systemet blottlades och jag tvingades att på ett enkelt sätt försöka förklara hur det hänger ihop. Det gick inget vidare. Jag undervisade en klass i årskurs 7 om politik och efter att ha ägnat en lektion åt att fundera kring vad ett samhälle är och vilka problem som kan tänkas komma med detta ville jag gå vidare och arbeta med begreppet demokrati. Som den gode pedagog jag är förstår jag vikten av begreppshierarkier och kontext och ritade följaktligen upp något i den här stilen på tavlan, för att illustrera hur demokrati är ett sätt att styra ett samhälle:


Det kan ni ju själv räkna ut att det inte tog lång tid innan en elev sa "Men Sverige är väl en monarki?". Vad svarar man egentligen på det? Hur förklarar man att Sverige är en demokrati och samtidigt en monarki, när dessa av princip borde vara oförenliga? Jo, man tramsar runt och säger någonting om att "kungen inte har någon formell makt." Men innerst inne vet man att det inte är rätt. Innerst inne vet man att monarki inte är förenligt med demokrati, oavsett hur charmiga prinsar och prinsessor man råkar ha.

Att just Victoria tycks synnerligen vältalig och trevlig är inget försvar för monarkin i sig. De som anför detta som ett skäl för monarkins fortsatta vara i Sverige har målat in sig i ett argumentatoriskt hörn. Om man trots allt blundar för demokratiargumentet och accepterar monarkin som princip så måste man också vara villig att acceptera ytterst ocharmiga och korkade regenter och kungahus. Accepterar man monarki accepterar man också att vilken idiot som helst skall kunna vara landets statschef, utan möjlighet för folket att bli av med denne.

Förutom demokratiargumentet (som jag tycker är det överlägset starkaste) finns det fler argument mot monarki i Sverige. Här kommer ytterligare ett: det svenska samhället bygger (formellt) på meritokrati. Meritokrati innebär som ordet antyder att det är meriter (t.ex. betyg och examina) som skall avgöra vilka positioner o. dyl. en individ skall kunna inneha, och inte börd eller någonting annat (kön, etnicitet etc. skall inte heller spela in - det gör det dock i praktiken, därav ordet "formellt" ovan). I en meritokrati passar inte en kungafamilj in. Inga ärvda positioner passar egentligen in i en meritokrati, åtminstone inte i det offentliga. Vilken tjomme som helst kan bli kung - är det verkligen rimligt? Varför skall statschefen ha en gräddfil till sin position när ingen annan har det?

Jag är dock inte omöjlig; alla mynt har två sidor och det finns för- respektive nackdelar med det mesta, så även monarki. En möjlig fördel med en monark som statschef är att denne kan anses relativt neutral och således bör kunna ena folket då denne inte företräder en viss politisk sida. detta är alltså ett rent politiskt, aningen funktionalistiskt argument för monarki. Men frågan är om detta argument (vilket är det starkaste argument jag kan finna för monarki i dagens samhälle) verkligen håller. Det finns flera skäl till detta. För det första: Idag menar en relativt stor del av Sveriges befolkning att de inte stödjer monarkin och då blir argumentets bärkraft aningen tvivelaktig - vem vill sluta upp bakom någon man inte stödjer? Vidare tillhör kungen och kungafamiljen en mycket privilegierad samhällsklass, och då uppkommer frågan huruvida monarken verkligen kan ses som neutral och opartisk.

Ett motargument är att en folkvald statschef också skulle kunna fylla en sådan här påstått opartisk roll. Med en variant som i Tyskland kunde riksdagen (som ju representerar folket) utse en president som skulle ha enbart ceremoniella uppgifter. Eller så kanske riksdagens talman kunde inneha rollen som statschef. Kravet om republik handlar ju inte om att införa ett system med maktdelning (som i exempelvis USA eller Frankrike, där president och parlament delar på makten), utan helt enkelt om att ha en folkvald statschef. I samband med det här kan jag nämna ett väldigt löjligt motargument till republik, nämligen det att en president minsann kostar minst lika mycket som ett kungahus. Skott utanför mål! Det är inte en fråga om pengar, utan om demokratiska värden och hur vi ser på relationen mellan samhällsmedborgare.

Ett annat argument för monarki är att ett kungahus kan innebära god publicitet och PR år landet. Det bara skrattar jag åt, för det är så uselt. Jag tror att t.ex. Zlatan och Alexander Skarsgård gör betydligt bättre PR för Sverige än något kungahus kan åstadkomma. Tänk efter själv: hur mycket vet du om andra länders kungahus och hur påverkar detta din syn på landet? Förmodligen inser du nu att du inte vet så mycket. Och varför skulle andra göra det när det gäller pyttelandet Sverige då? Och om det handlar om relationer till andra stater och deras statschefer så är jag övertygad om att folkvalda politiker är bäst lämpade att sköta det.

Varje år (i princip) lägger Vänsterpartiet eller någon av partiets ledamöter fram en motion i riksdagen där de kräver avskaffandet av monarkin och införandet av republik. Även socialdemokratiska, miljöpartistiska och folkpartistiska ledamöter har motionerat om samma sak (det går att söka bland alla motioner på riksdagen.se). Stödet för monarkin minskar också hos den breda massan, även 0m 56% trots allt vill behålla monarkin. Med tanke på det stadigt minskande stödet, och framför allt demokratiaspekten, tycker jag att det är dags att diskutera monarkins vara eller icke vara seriöst nu. För så sömniga kan väl inte svenskarna vara att vi bara tänker acceptera denna odemokratiska kvarleva, bara för att det känns lite tryggt och traditionellt?

För att avslutningsvis återvända till bröllopsspektaklet: detta är ingen folklig fest eller nationellt viktig händelse. Det handlar om en absurd, gammalmodig och odemokratisk rest från tidigare århundraden. Och inte fan blir det bättre av att Victoria insisterar på att bli "överlämnad" till Daniel av sin far - en handling vars symbolik bör ge de flesta vettiga människor kväljningar (det handlar alltså om att kvinnan överlämnas från en förmyndare till en annan). I motsats till vad många tycks tro är detta inte en gammaldags tradition, och den finns inte inom Svenska Kyrkan, vars företrädare har bett Victoria att ändra sitt beslut på grund av symboliken, särskilt som hon besitter en sådan samhällsposition att hon kan komma att inspirera andra kvinnor.

Det är dags för ett slut på den här masspsykosen nu!