Vykortet

Ett litet klamydiavykort från en semestrande bloggarinna:

Den senaste tidens nästan maniska vilja att fly, eskapismen och den molande värken har för tillfället lagt sig. Som oljebältet i mexikanska golfen lagt sig som ett lock över över stormvågorna är den liksom inkaplsad. Tåg och järnvägar tycks ha en lugnande effekt och trots världens mest långdragna förkylning (inne på tolfte dagen nu) är allt fint. Från en öppen balkongdörr kikar jag ut över en av Docklands gamla bassänger som är full av husbåtar och annat som flyter. Canary Wharf-skraporna agerar kuliss. Efter en helg på kollo för övervintrade vuxna barn är jag åter i den höga luftfuktighetens Mecka, London. Här blåser jag bort allt det dåliga från en maskros:


À bientôt!

Klibbet

Detta är rent löjligt. Trettiotre (33) grader celcius, inomhus. Kvavt och klibbigt. Jag lägger mig i ett iskallt bad (det känns inte ens särskilt kallt fastän det är så kallt det går att få det) i en kvart för att bli en smula sval innan jag lägger mig. Efter att jag klivit upp tar det inte ens tio minuter förrän min hud åter är klädd i en klibbig hinna av svett. Jag. Står. Inte. Ut. Och jag har dåligt samvete för kattens skull. Hon lär inte vara överförtjust i värmen heller.

När jag klagade på att vintern var för jävlig, så var det inte detta jag önskade. Jag har druckit fyra liter vatten idag. Jag orkar inte mer.

Avslutningsvis: när man sitter naken framför en bordsfläkt och svettas, då vet man att man är sexig.

Dörrmattan

"Att ha sex innan man är gift är att missbruka en gåva man fått av Gud. Det är som att ta en fin tavla man fått och använda den som dörrmatta."

Skunk är död. Länge leve Skunk. Eller nä? Skunk är återuppstånden! Efter mycket om och men tycks detta community, mina tonårs webbaserade lekplats, ha räddats ur rännstenen. Hursomhelst. Jag saxar ur min Skunkdagbok (det man gjorde i Skunkdagboken var fan det samma som man gör på en blogg, förutom att man inte kallade det blogg på den tiden, men det hör inte hit) och hittar detta trevliga inlägg från närmare fem och ett halvt år sedan:

2005-03-29 02:45:52
Elin är i Norrbotten. Det är tråkigt. Fast det är roligt när hon ringer. Idag har hon läst högt för mig ur "Hemmets praktiska handbok - band 5: Man och hustru och kärlekslivets problem i vår moderna tid" från 1954. Det var spännande och det stod om otukt, "överlastning av starka drycker" och den polygame mannen. Sjukt många bra tips på typ allt, t.ex följande ur kapitlet "onaniproblemet":

"Förr i tiden var det vanligt med skräckpropaganda just på detta område. Det är absolut säkert, att man skadar mer än man hjälper om man för de unga predikar om fruktansvärda följder av fysisk och psykisk art av onani. Istället bör man försöka hjälpa dem över ovanan genom att ordentligt framhålla för dem att könsorganen ha en annan funktion och att man måste spara dem för deras rätta bruk. [...] Men allra viktigast är att man försöker få dem att glömma den nya lustkällan och få dem att syssla med saker och ting som dra deras tankar från könsorganen. Det finns så mycket man kan sysselsätta ungdomar med. Man kan intressera dem för vissa hobbies såsom modellplansbygge, frimärkssamling etc., vilka kunna tjänstgöra som förträffliga avledare. Dock bör man alltid se till, att en lagom portion av utomhusverksamhet, såsom trädgårdsodling, botanisering, utomhussport och idrott av olika slag, ingå i fritidssysselsättningen. Allt som förmår fånga hela intresset, men framförallt det som ställer vissa krav på kroppskrafterna, är ägnat att sublimera de drifter som annars kunna ta sig olämpliga uttryck, bland annat i onanisering."

Okej. Var börjar man? Onanisering? Modellplansbygge? Sublimering? Botanisering? Jag vet inte. Synd och skam kan vara de fulaste ord jag vet. Jag nöjer mig med att konstatera det. Jag orkar inte orera kring hela den religiöst uppbyggda moralapparaten som hjälper människor förtrycka sig själva. Det får räcka att skratta åt texten ovan. För den är ju ändå rolig. Och 56 år gammal. Så jag fnissar bara.

Den där dörrmattan då? Jo, för några dagar sedan fick Snäckan en tidning av ett Jehovas vittne. Tidningen som förut brukade heta Vakttornet heter numera Vakna och där kan man ta del av följande information och fakta:

Forskare har märkt att många som har sex innan äktenskapet drabbas av obehagliga överraskningar i form av:
1. Skuld. Många unga som haft sex säger att de ångrade sig efteråt,
2. Misstänksamhet. Vilka andra har han eller hon haft sex med?
3. Svek. När de har haft sex ökar risken för att killen ska göra slut och skaffa ny tjej,
4. Besvikelse. Innerst inne vill tjejer ha killar som BESKYDDAR och inte
UTNYTTJAR dem.

Detta är kvalitativ forskning, sanna mina ord! Men jag har i min egen forskning kommit till något annorlunda slutsatser på vissa punkter. Beträffande punkt 3 exempelvis, där vill jag bara meddela att risken för att jag ska göra slut och skaffa ny kille ökar om vi inte har sex. Detta är vetenskapligt belagt genom forskning.

Men när det gäller punkt 4 tror jag att jag talar för alla tjejer när jag sluter upp och håller med om resultaten. Ja, beskydda mig! Jag är liten och svag. Alla tjejer är små och svaga. Vi behöver tas om hand. Och män behöver få känna att de har ett litet djur att beskydda, så de inte förlorar sin manlighet. För det vore ju jobbigt att en dag stå där alldeles tasklös. Det skulle ju också vara jobbigt för oss tjejer om våra killar plötsligt stod där alledels kuklösa och utan manlighet när vi ville ligga med dem. Kopplingen inget sex-beskydd samt sex-utnyttjande är jag ännu inte helt på det klara med. Men det kommer väl. Mer kvalitativ forskning:

Många killar säger dessutom att de inte skulle vilja gifta sig med en tjej som de har haft sex med. Varför det? Eftersom de vill ha en tjej med högre moral!

Word! Och så den maffiga slutklämmen, med tillhörande illustration:

Att ha sex innan man är gift är att missbruka en gåva man fått av Gud. Det är som att ta en fin tavla man fått och använda den som dörrmatta.


Japp. Kom ihåg det nu. Skulle du använda en fin tavla som dörrmatta? Nej, precis!




PS. Jag är gärna din dörrmatta. DS.

Värken

Satans kropp! Hålla på och märkas sådär... Bli varm och snurrig och göra ont. Det är inte okej. Kära kropp, jag skulle gilla om du obemärkt bara kunde liksom hänga på, inte kräva så himla mycket uppmärksamhet hela tiden. Det är bara me, me, me med dig, jämt och ständigt.

Det känns som att mina ben har amputerats, utan bedövning. Men konstigt nog, när jag tittar så sitter de kvar. Spännande.

Av någon anledning kom jag att tänka på karlslokar igen. Jag tänkte att om jag ska ha en kille igen så ska jag ha en kille med anti-inflammatoriska egenskaper. Annars kan det vara. Det sämsta jag vet är typ svullen och mensvärksömmande kropp och kan killen inte ens fixa det så är han fan inget att ha. Då tar jag väl en jävla Ipren istället. Eller sågar av ett ben eller två.

Mer satans sommartjat

Aldrig har jag väl varit duktigare eller flitigare att fira sommar än i år. Att fara till havet två dagar i rad, att rutinmässigt pimpla rosé i parken, att äta jordgubbar som man "bara råkade" ha liggandes hemma i kylen, att läsa minst en bok (en somrig, lättläst historia förstås) i veckan, det är det bara proffs som gör.

Och jag tror att höjdpunkten ännu väntar. Jag har en vision om att jag skall ligga och snooza i solen, i en nylackad träbåt som driver mellan Mälarens öar. Men det kanske snarare är önskedröm än vision. Har bara metallbåt att tillgå. I både önskedröm och vision spelas dock samma låt.

Sommarlovet

De spelar krocket i parken.

Bara två personer, men fyra klot. Och så ligger där en trasig klubba. Så verkar det alltid vara med krocketspel; av nödvändighet har någon spelat räserkrocket och slagit av en klubba. Det bara är så det måste vara i den svenska sommaridyllen.

(För övrigt är krocket en sådan där typisk aktivitet som leder till gräl och sova-på-soffan-stämning. Över häcken mellan villaförortens trädgårdar hörs irriterade familjer gorma på varandra om huruvida man får göra si eller så eller hur stora avstånden mellan bågarna skall vara. Reglerna konstrueras och re-konstrueras under speletes gång och alla försöker göra dem så gynnsamma för sig själva som möjligt. Det är faktiskt väldigt tramsigt, men det är nog så det måste vara. Eller så kunde man införa tvång på något slags teorikunskaper innan spel får påbörjas. Mer krocket i skolan kanske. Det är så förbannat mycket basket och innebandy där, så lite krocket kunde man väl klämma in. För entusiaster: Svenska krocketförbundet!)

Molnen tar över.

Det regnar, en långsam droppe i minuten, och sakta, sakta förvandlas allt: träden, buskarna och gruset. Kanske människorna. Det finns regn som liksom tvättar bort världens synd. Men det här är inte ett sånt regn. Marken ser ut som om någon dammtorkat med en inte riktigt tillräckligt fuktig trasa. Det blev inte helt bra, men nog blev det lite bättre.

En dag till.

Havet

I en kvav bil, till tonerna av en Frank Sinatra-compilation, for jag tillsammans med kamrater till havet. Det måste vara årets varmaste dag. Vattnet smakade salt och var helt lagom ljummet. Den neongröna luftmadrassen som legat i någon låda på vinden i åratal visade sitt sanna värde: en av de bästa investeringarna jag någonsin gjort. Liggandes på rygg på denna neonfarkost vaggades jag av vågorna mot stranden, om och om igen.

Sanden fastnade mellan tårna och mattade av det svarta nagellacket på mina tånaglar. Att gräva ner fötterna i sanden på en badstrand fyller mig både med tankar av smuts och fult och fel, och den mest klichéartade livsnjutarkänsla jag kan frammana. Jag gjorde mitt bästa att lösa det omöjliga korsordet i DN:s söndagsbilaga; "mandrill, fem bokstäver" skall vara "apart". Både på film och foto fångades dagen för framtiden.

Nu är jag hemma; fötterna tvättade och handduk och badkläder hängda på tork. I bara underkläderna ligger jag och jäser som bäst i mitt trettiogradiga bastuhem. Som en fyllig vetedeg väller min kropp ut ur min snålt tilltagna klädsel och jag flyter ut över hela sängen.

Seg och matt väntar jag in skymningen. I morgon gör jag om alltihop.